eeelin'

Skolan nu känns jobbig. Inte det att vi har masssor av göra, utan man blir mer och mer påmind att man inte är ett barn längre. Varje dag hör man "Snart ses vi inte mer". Alltså VA NEJ. Kan vi inte bara gå ett till? Jag är inte redo att börja jobba. Jag är inte redo att plugga 3 år till på högskolan. Jag vill va barn och sitta och larva mig och skratta åt youtubeklipp i skolan. Jag vill inte ta studenten och sedan bli seriös och jobba varje dag. Känner mig irriterad, förvirrad, orolig, rädd, exposed, onyfiken på livet som ligger framför mig. Blir lite crankylicous på att Jon pluggar idag igen. Vill va med han. Weh.